Inlandsbanan bommade tyska turister

Att det skulle bli en resa med Inlandsbanan när en tågentusiast och en kulturtant firade 50 var självklart. Frågan var hur övriga i sällskapet skulle uppskatta den stundvis mycket långsamma tågresan genom Norrlands inland.

Visserligen går Inlandsbanan hela vägen till Gällivare men vi hade fått goda vitsord om Jokkmokk som kulturstad och även om tågentusiasten tyckte att åtta timmar på tåget (enkel väg) var i kortaste laget så enades vi ändå om sträckan Vilhelmina - Jokkmokk.

Resan startar på bästa sätt med en utsökt laxkebab på Bergmans fisk som ligger fint i en skogsglänta med utsikt över Inlandsbanans hållplats Vilhelmina Norra. Tågentusiasten har tryckt upp häften med linjebeskrivning, lutningsförhållanden samt hastighets- och vagnviktstabeller för den aktuella sträckan som vi läser med blandat engagemang.

Inlandsbanan

Inlandsbanan blev det sista stora järnvägsbygget i regeringens satsning på statliga järnvägslinjer i mitten av 1800-talet. Ändpunkterna Kristinehamn och Gällivare skulle förbinda Vänern med Malmfälten men även om grundtanken var möjligheten att exploatera järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten så menar Bengt Sandhammar i sin bok Inlandsbanan (2014) att “Inlandsbanan blev en solidaritetsfråga där isolerade delar av Sverige skulle få samma möjligheter till utveckling som övriga landet”.

Inlandsbanan stod klar den 6 augusti 1937 när rallarlagen från norr och söder möttes i Kåbdalis och det blev en stor fest. Kronprins Gustav Adolf fick äran att inviga banan som då var 1 289 km lång (senare utökad till 1 296 km). Idag är det Inlandsbanan AB som förvaltar sträckan på uppdrag av staten och som håller den öppen för både godstrafik och persontrafik under olika delar av året.

På Inlandsbanan är det gott om andra tågentusiaster med det är faktiskt inte bara dom som verka tycka att resan är målet då även övriga resenärer uppskattar de många men korta stopp som görs längs sträckan. Att äta hemgjord glass i Sorsele, hantverksshoppa i Arvidsjaur och ta en bensträckare på bron över den vilda Piteälven tilltalar de flesta. Mest spännande blir det dock i Kittajaur där två tyska turister lyckas fastna under tågbommen med sin gamla husbil. Synnerligen otursamt då tåget enbart passerar där två gånger per dag. Delar av tågets passagerare får gå ut och lyfta upp bommen så att tyskarna kommer loss.

En mil före Jokkmokk stannar tåget vid den geografiska polcirkeln d.v.s. den sydliga gränsen till det område där solen inte går ned vid sommarsolståndet (midnattssol) och inte går upp vid vintersolståndet (middagsmörker). Det är en självklar fotoplats för alla passagerare och vid avstigning får vi också ett diplom för att vi har passerat latitud 66° 55´N. Precis innan Jokkmokk åker vi igenom Inlandsbanans enda tunnel. Den är endast 50 m lång så det gäller att inte blinka!



Ájtte - Svenskt Fjäll- och Samemuseum

Ájtte är ett mycket omfattande och detaljrikt museum som ingående beskriver den samiska kulturen samt fjällkedjans natur och kultur. Museet är uppbyggt som en renhage där vi slussas in via en lång gång till det runda rum som är utställningens mitt. Därifrån leder öppningar in till olika fasta utställningar som Nybyggarliv, Dräkt och silver, Laponia och Trumtid.

Foto: Ájtte, Folke Hansén

Utställningarna talar till oss besökare i jag-form vilket gör att de känns äkta och nära. Häftigast är det att få uppleva fjällkedjans alla djur och fåglar på nära håll. De av oss som aldrig stått öga mot öga med en järv eller björn eller ens sett en kungsörn på håll förvånas (och ibland förfasas) över deras storlekar. Ájtte är ett interaktivt museum där både barn och vuxna roas av att t.ex. få gissa bajset eller att gillra en fälla för hermelinen.

Kulturtanten är framförallt imponerad av det samiska hantverket. Samlingen med de fantastiskt vackra dräkterna och alla kåsor, bälten och kragar i silver med små, små mönster inristade gör ett starkt intryck. Alla i sällskapet saknar dock ett rum för samtida uttryck av samer eller människor som lever i fjällvärlden idag. Artister som Maxida Märak och Kitok eller konstnären Anders Sunna som har sina ursprung eller är verksamma i Jokkmokk hade varit en fin avslutning på Ájtte.

Fjällbotaniska trädgården

Inte långt från Ájtte ligger Jokkmokks fjällbotaniska trädgård. Trädgården ligger längs en bäck och inrymmer växter som normalt återfinns hela vägen från skogslandet till högfjället. Kung Karls spira, fjällsippa och isranunkel är några av de fjällväxter som frodas här och på den lilla fjälltoppen har trädgårdsmästaren Ingrid Hellberg återskapat kalfjället med växter som vanligtvis växer i Sarek.

Från Sarekfjällen kommer också geografiprofessorn Axel Hambergs Tjågnorisstuga. Han utvecklade byggtekniker för att uppföra väder- och vindtåliga stugor och efter hans död flyttades stugan från Sarekfjällen till den fjällbotaniska trädgården i Jokkmokk.

När vi tar tåget tillbaka till Vilhelmina stannar vi för ett kort stopp vid rallarmuséet i Moskosel. Muséet ligger i den gamla stationsbyggnaden och är fylld till bredden av gamla tågtidtabeller, böcker om spårläggning och annan utrustning. Personal finns på plats för den som har några frågor. Vägen hem känns lite långsammare men vi vi njuter av den vackra naturen och spanar in alla myrar som lyser orange av säsongens mogna hjortron.

Oväntat plus på resan: Jokkmokk har gott om gatukonst och schabloner med politiska budskap.

Oväntat minus på resan: många hantverksbutiker i Jokkmokk är stängda på helgen t.ex. Stoorstålka som säljer samiska ullsjalar och kläder av lokala samiska designers.

Boka Inlandsbanan: https://inlandsbanan.se/

Ájtte samemuseum: http://www.ajtte.com/

Rallarmuseet: https://inlandsbanan.se/res/ata-gora-bo/rallarmuseet-och-rallarcafeet

Bergmans Fisk & Vilt i Vilhelmina: https://mbergmansfisk.se/

Text: Linda Svedin

Foto: Jonas Svedin